En studsande midsommar

Då var midsommar över för denna gång. För första gången på 11 år tillbringade jag större delen av helgen i Söderfors, en märklig känsla att vara där, men trevligt var det! Tråkigt nog så blev min kamera kvar hemma, är det inte typiskt?! Nästa gång som vi far någonstans, släktträffen 8 juli, så håller jag tummarna för att kameran kommer med. Nu håller jag mina tummar för att min mamma kan få sin tumme ur ngt annat och skicka bilder från helgen till mig.  

Vilja i bilen hem.

I lördags fick Vilja träffa sina andra 4 sysslingar, Liam, Thea, Nils och Nore. Tänk så mycket alla barn hinner och växa mellan de gånger som jag ser dem. Det är tur att en annan inte hinner åldras lika snabbt på sådan kort tid. Eller kort och kort vet jag inte då det var i november som vi senast sågs. Hur som helst är det så att Viljas moster Lovisa har lärt Vilja att det är roligt och stå och hoppa, det var så att de på mormors kalas trodde att hon hade hoppgunga hemma eftersom hon studsade så mycket. Det har hon, men hon hade aldrig provat den eftersom hennes mamma är så överbeskyddande och tror inte att hennes dotter är tillräckligt stor för den ännu. Lovisa insåg rätt snabbt vilket misstag hon hade gjort när Vilja vägrade stå still på bordet, hon blir fort tung om hon bara ska hoppa. Tack för det Lovis! När vi igår kom hem så fick Lars montera upp hoppgungan. När han var klar skulle han visa varför snöret satt där det satt, så inte fjädern skulle spännas för mycket, KRASCH! sa det och hoppgungan for i golvet. Vilken tur att inte lillan satt i, så det var bara att hitta en bättre plats att sätta fast gungan på, detta är resultatet.

Var tvungen att välja dålig kvalité!

Detta beror på att vi har för segt internet här ute i skogen.