Visst är Vilja en glad unge

Hur blev det nu med vaccinationssprutan som jag våndades för så mycket igår? Kan väl säga att vara två om föräldraskapet förenklar mycket då osäkerheten smyger sig på. Jag var fortfarande skeptisk precis innan jag skulle fara ner till Sälen, men som tur var Lars rätt så säker på att han ville att hon skulle vaccineras, detta slutade då med en spruta i både höger och vänster lår. Vilja gallskrek och grät, jag kunde inte titta på och mitt mammahjärta höll på att brista totalt, jag fick kämpa mot tårarna. Lars tog allt som en riktig karl, om man nu inkluderar alla fördomar om män, han stod där och hade en hand på Vilja samtidigt som sköterskan stack henne, två gånger till råga på allt. Jag bara lider med henne. Jag tror dock att Lars, trots då han inte visade några tecken på det, tyckte mycket synd om vår dotter då han efteråt gick och tröstade henne. Därpå satte vi henne i bilen och hon, jag, Anki och Charlie for på föräldragrupp i Transtrad och jösses så Vilja såg sur ut. Dumma, dumma mamma. När vi väl hade satt oss inne i prästgården och hon hade fått i sig lite mat satt hon nyfiket och tittade på alla andra i lokalen, när vi tittade på en film var Vilja på stå humör och flirtade vilt med alla som såg på henne. Visst är Vilja en glad unge, som Astrid Lindgren någon gång har skrivit, men då handlade det visserligen om Lotta. Så slutet gott allting gott. Dessutom så har hon lyckats med bedriften att sova i 8,5 timmar, hon gnydde till i sömnen så att jag vaknade till vid 03.38, men hon sov vidare och nu har hon tagit sin förmiddags lur. Hon laddar väl batterierna inför shoppingturen i Sälen nu på förmiddagen skulle jag tro.